måndag 10 december 2012

Sammanhanget.

Det finns givetvis ett sammanhang. Smärtan kommer ur att det ligger strax bortom gränsen för vad jag kan se. Jag hittade det en stund i helgen. En stund hittade jag inspiration i det som ska vara min yrkesbana. Den jag ännu inte påbörjat mer än i frivilligarbete. Yrket eller branschen är givetvis ett sammanhang. Ännu hellre om det är någonting som får hjärtat att ticka igång lite. Jag vet att jag måste söka mycket och noga. Det finns ingenting i den här branschen som gör det lätt att komma innanför och få vara i det. Kultur, ni vet.
Jag tänker mycket på att jag lämnade platsen där jag sakta hade byggt en grund till ett kontaktnät. Ett sådant som man måste ha. Det kanske kan ses som ett svek, men det finns så många sidor hos en själv som går att svika. Jag trodde trots allt på flytten. Jag vill fortfarande tro på den. Men inspirationen finns kanske inte här. Den kanske inte går att hitta här. Jag har inte jagat den här, men så jagar den heller inte mig. Det krävs rätt människor för allt. Jag tror det.

Orden kan också vara mitt sammanhang. Men de finns på en mycket ensam plats. En plats där ingen annan kan få tillträde på daglig basis. En plats där jag måste verka i mig och utifrån mig på ett sätt som inte inbjuder till kreativa diskussioner och samarbete. Samtidigt har jag ju blivit motbevisad även där. Jag kanske bara måste se det lite mer. Det kanske förverkligas för mig snart.

Att vara en person och att samtidigt vara någon annan. Att bli så ledsen när lugnet närmar sig därför att då syns också potentialen. Den som jag absolut ser hos mig själv. Jag vet att jag kan och att jag vill. Men jag har ett monster som jag måste slåss mot hela tiden nu. Det tar så mycket tid. Jag behöver ge mig själv ett annat projekt. Ett som skapar tro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar