tisdag 4 december 2012

sådant som går att drömma.

Vad hjärnan lagrar i år. Drömmer om farfar som varit död i över tio år och i drömmen är han hur levande och mjuk som helst, men pratar med märklig röst. Han spelar rollen som min mor i ett amerikanskt drama från 50-talet. Min mor, förstår jag, är död.
Jag hade tatuerat mig. En stor över hela baksidan av min högerarm. Hur den fick plats där förstår jag inte. Mina armar är tunna. Tatueringen var förstås fin. Jag hade fler, men minns inte exakt. Vi pratade om det. Hur konstigt det var att jag hade tre nu, när jag hade ingen förut.
Jo, jag sover nog ganska oroligt. Vaknar alltid för tidigt. Men jag sover åtminstone.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar