tisdag 18 december 2012

Önskar mycket att jag kunde ta den känslan jag har i min kropp just nu och omvandla den till ord för att på så sätt bli av med den. Det är en gnagande ilska under huden och en uppgivenhet som slåss för att få min uppmärksamhet. Jag vill inte ge den någon uppmärksamhet. Vill inte ge efter för bröstet och tårarna. Det måste räcka med två gånger på en dag.
Jag är så jävla arg. Jag måste skriva det därför att jag känner så. Jag är arg på huvudet, på bröstet, på spindlarna som krälar utanpå min hud och på myrorna under den. Jag är arg på livet därför att det tycks så orättvist. Jag är arg på kärleken och på avståndet. Jag är arg på mig själv och jag vill kasta vinglaset i väggen.
Det ska inte kastas något glas. Jag tänker fylla det med någon centimeter vin till. Skölja ner tabletten jag måste ta för att kunna somna och sen ta tröttheten och ilskan med mig i säng och försöka att inte hata det här. Jag är så jävla arg och så jävla trött.

(Och jag vill skriva hur glad jag är över att jag har vänner som står ut med det här tillståndet och som går promenader eller läser evighetsmail för jag är glad över det och det bubblar i bröstet ibland och hjärtat slår verkligen dubbelslag, men sen kommer det här igen. Det kommer igen när jag nästan tror att det är borta och att jag har inbillat mig. Jag är så jävla arg på det och så trött. För en vecka sedan satt jag på min matta och tittade på honom och sa att jag inte orkade vara ledsen och han svarade att han förstod, men sen blev jag ledsen ändå och fortsatte gråta och jag gråter fortfarande och jag vet inte varför jag är ledsen eller vad det är som spränger i bröstet. Jag vet bara att det är där och vägrar ge med sig och nu gav jag efter för tårarna igen.)

2 kommentarer:

  1. du skriver så jävla bra. halkade in på din blogg och känner sådär också, emellanåt. aldrig ens använt ordet depression i en mening om mig själv. hoppas du känner dig bättre snart, vet inte vem du är men hoppas ändå! kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för din kommentar. Jag tror att vi alla mår sådär ibland och tänker att det är viktigt att ge efter för båda ilska och tårar.
      Kram

      Radera