onsdag 5 december 2012

onsdag.

När det blir ljust och ögonen krymper, handen skuggar. Det är klart att det kan vara bättre då. Någonstans mellan sömn och vaken. Avklädd, men ändå i pyjamas från ett år och minnen från ett annat. Det är fem år sedan, men nu känns det likadant igen. Förväntan.
Jag räknar dagarna och det är nitton kvar. Nitton julkalenderavsnitt och nitton morgnar. Då, om nitton dagar, ska jag sitta i soffan med pappas arm runt axlarna. Då ska jag se efter hur gammal min bror har blivit efter fyra månader i min förra stad. Jag längtar efter irritationen och tjafset också. Ett sammanhang så gott som något. Hela tiden vad det handlar om - sammanhang.
Men. Fint nu också. Med ljuset och P1. En stökig lägenhet och frukost som mer är lunch. Det lilla lugnet. Att inte hela tiden vara ensam. Att kunna vara ensam.

Nu behöver jag hitta orden igen och komma förbi lägesrapporterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar