fredag 21 december 2012

om kampen (den stora).

Ibland blir den lilla personen oviktig. Min person. Ibland måste jag tänka på annat. Ibland måste jag tänka andra kamper än min egen. Nu tänker jag på den kamp som förs mot sexism, rasism, kvinnohat, klassförtryck och så mycket mer som ryms innanför ramarna för vad som är det fruktansvärda och omänskliga. Det är en kamp som behöver föras på så många plan. Ett upprop vi inte kan tacka nej till och ett slag som vi måste delta i med ord och närvaro.
Jag vill ber er läsa. Jag vill be er läsa Åsa Linderborgs text om hatet, jag vill be er läsa Genusfolkets många inlägg om patriarkat och rasism, jag vill be er läsa så mycket ni orkar om hur människor har det i samhällets och världens många olika skikt. Sen vill jag ber er tänka och begrunda vad det är ni läser. Till sist vill jag be er göra någonting. Ta ställning. Skriv ett mail, bemöt en åsikt, uttryck er egen åsikt.
Min övertygelse är att kampen mot orättvisan och hatet är en kamp som aldrig någonsin kommer att upphöra. Min övertygelse är också att vi som vill delta och nu deltar i den kampen är långt många fler än de som skapar och befäster förtrycket. Det är viktigt att aldrig känna sig ensam när man kämpar. Oavsett hur och varför eller mot vad. De enda som ska känna sig ensamma är de som kämpar för att bibehålla strukturer som förpestar livet för dem som aldrig gjort sig förtjänta av det. Det här är vår gemensamma kamp och tillsammans vinner vi den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar