tisdag 18 december 2012

om Åsa Moberg och "Kärleken i Julia Anderssons liv"

Förra veckan skapade ett löfte i mig om att bara läsa kvinnliga författare resten av året. Anledningen till varför jag lovat mig själv detta är lite diffus, men jag tror att det har att göra med att tonen i Siri Hustvedts "En sommar utan män" var så alltigenom mänsklig och därför att jag är så förbannat trött på patriarketet och vita mäns berättelser om livet.
Igår började jag, hursomhelst, läsa Åsa Mobergs "Kärleken i Julia Anderssons liv". Det är en sådan bok som man antagligen "ska" läsa efter Mobergs turer i diverse morgonsoffor och reportage under förra året. Än så länge har jag bara tagit mig omkring sextio sidor in i handlingen och Julia är fortfarande trogen sin man.
Mobergs språk är inte hänförande, åtminstone inte än, men jag har redan förstått att denna roman är viktig. Varför? Därför att den lyfter den unga kvinnan och därför att hon får ta plats. Därför att Moberg ger syre åt den tvivlande unga som är arg på samhället, men också ligger i strid med sig själv. Därför att jag känner igen mig så mycket och därför att det är så skönt att få känna igen sig i någonting mänskligt.
Jag hoppas att "Kärleken i Julia Anderssons liv" ur ett estetiskt perspektiv kommer att ta mig storm snart, men tänker också att det inte är av vikt. I Mobergs ord får jag återigen syn på mig själv; mina känslor och tankar. Det är ofrånkomligt mycket sorgligt att Julia Anderssons liv fortfarande till stor del stämmer överens med kvinnors situation idag [har vi inte kommit längre], men hade det inte gjort det så hade jag kanske heller aldrig öppnat boken.
Det är måhända oskickligt att skriva om en bok som ännu inte är läst till sista raden och det är inte ens säkert att jag återkommer med en fullständig recension eller tar tillbaka vad jag nyss skrev om det visar sig felaktigt efter läsningen. Å andra sidan, kära ni, förvånar det väl ingen återkommande läsare av mina texter att jag skjuter från höften eller kastar ifrån mig text utan att se efter var den landar. Det är högt och lågt som alltid. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar