måndag 10 december 2012

en dag att lägga till samlingen.

Jag kommer ihåg när jag startade den här bloggen. Min gamla var ful och trött och jag ville ha en ren plats. Jag tänkte att jag skulle låta min poesi ta plats och samla mina fotografier. Så slutade jag skriva poesi och fotografera. Fyllde bloggen med texter om ångest istället. Fortfarande fyller jag den med samma sak. Längre och mer beskrivande texter. Kanske ärligare, kanske inte. Det är tröttsamt, som om jag inte kan skriva om någonting annat och som jag tidigare skrivit: som om jag inte är någonting annat.

Pappa ringde förut. Han ringde mitt i gråten. Jag svarade ändå. Det finns inga ord som gör det här bättre. Ingen flykt. Det är någonting inuti som är trasigt. Bröstet värker. Det går i vågor. Utmattningen är tacksam. Även om jag tror att jag är för trött nu. Gränsen är äcklig. Jag står och funderar på vad som skulle kunna hända. Sen tänker jag att det snart är natt. Jag borde sova nu. Vill inte sova. Inatt vill jag inte sova därför att jag imorgon inte vill vakna. Det är ganska enkelt. Energin är ur mig.
Jag upprepar orden i telefonen: sammanhang, syfte, ensamhet, panikattacker, tryck över bröstet, illamående. Vill inte förminskas till bara de orden. Skäms återigen över att vara ingenting annat. Måste påminna mig själv om att jag inte behöver skämmas och att jag är tusen andra saker. Jag har varit tusen andra saker idag. Bara idag har jag varit det. Tänker att det inte ska behöva vara såhär. Tänker också att jag verkligen inte vill bli omhändertagen. Jag vill vara som jag är när jag är bortom det här. Glad. Spontan. Energisk. Förväntansfull. Drömmande. Någon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar