lördag 1 december 2012

Det får inte bli som man tänkt sig. Kan inte sitta på café och prata med bästa människorna. Tar paus, går ut och det snurrar, skakar. Kommer in, försöker verkligen. Skrattar lite. Mår illa. Reser mig upp och vi går och jag säger varför, men det spelar ingen roll. Jag vill inte gå. Vill inte snurra. Vill sitta kvar och skratta med bästa människorna. Vill dricka kaffe.
Veckan: kan inte sitta på café, kan inte sitta på buss, kan inte sitta på föreläsning, kan inte ligga i min säng, kan inte gå och handla, kan inte sitta i soffan, kan inte kan inte kan inte. Kan visst. Kan allt.

Och mitt i natten och bara örat tryckt mot hjärtslagen hjälper och jag för konversationer i mitt huvud "Var är du nu?" "Är det mjukt?" "Fryser du?" "Vad är det för dag imorgon?" och jag svarar på alla mina frågor och hinner andas ikapp en liten stund. Bara en liten. Kan inte. Kan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar