tisdag 27 november 2012

så som flickrösten låter en novemberkväll.


Egentligen vill jag komma med massa ursäkter och gardera mig, men det vore så genomskinligt. Så jag skriver bara: den viskande flickrösten bakom en massa brus, den trötta med en gammal text som aldrig blir klar och som egentligen skrevs för ett helt annat tempo (några ursäkter kan man ju unna sig). Jag gör mig bättre i prosa, men exhibitionismen och jagets konstanta utmanande samt bortskrubbandet av skam ser jag som steg på vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar