tisdag 27 november 2012

om sömnlösheten.

(Någon skriver in "texter om ångest" i sökfältet och hamnar här.)

Jag menar inte det här egentligen, men:
För en stund tänker jag att jag börjar tycka om mina nätter. Att efter klockan två ligga i soffan och titta på film. Det är tyst så när som på frysen som surrar och regnet som slår mot fönsterblecket. När jag går och lägger mig är det bara fyra timmar kvar till klockan ringer.
Det är antagligen att bita sig fast vid någonting. Identitet. Det välkända. Så är det viktigare än välmåendet. Hur kan hjärnan fungera så? Det kanske jag ska fråga idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar