lördag 24 november 2012

om natten, dagen kvällen.

Frågor jag vill ställa. Varför sa du så där? Vad menade du med det? Vad handlar det om och tänker du som jag? Sen. Säg det igen. En gång till. Berätta det för mig om på nytt. Saker jag gör om ur andra perspektiv. Vem fick veta? Varför fick hon veta? Vad hände när du sa det och varför sa du det?

Att jag försatte människor i situationer när de var små och jag var mindre. Jag är tydlig med att jag inte belastar någon, men jag måste få vara nyfiken och frågande. Det hör processen till. Jag vill kartlägga allt. Sen babblar jag posthumanistisk vetenskapsteori och hatar biologismen för att jag måste. Ibland önskar jag att vetenskap innehöll ett konnässörskap. Kanske gör den det. Kanske får känslan finnas därför att materian finns. Det spelar ingen roll. Det var inte vad det handlade om. Vad det handlade om var situationen. Den försatte jag någon i, som sedan försatte någon annan i den. En tolkning. Ett utanförskap. Ett tillblivande. Han säger att det tog hårt. Jag säger att jag förstår det. Kan omöjligt be om ursäkt för någonting som hör ett mindre jag till. Hon var så ung. Ett barn. Allt hon gjorde, det gjorde jag sen om igen. Det säger jag när jag sitter i designerstolen jag känner igen från universitetsbiblioteket (och näsdukarna på bordet jag vägrar röra). Åren. Som vore de någon annans.

Till sist: Jag vill inte ställa några krav. Önskar ingenting. De frågar. Jag svarar. Det finns enkla svar. Det finns svårare svar. Jag väljer de enklare och önskar att jag slapp reflektera över de svåra. Att acceptera att det inte kommer att vara enkelt, att det måste få vara svårt. Det slåss jag med. Om natten, dagen, kvällen. När morgonen kommer gör jag bara mitt bästa för att inte slå huvudet i taket eller ramla nedför trappan. Inatt får jag sova tills jag vaknar. När jag somnat. Och receptet som väntar. Och kraven, frågorna, önskan om att få slappna av helt och fullt. Vetskapen om att det inte finns några enkla svar.

Och berusningen som ursäkt om jag inte förstår, om ingen förstår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar