onsdag 7 november 2012

Känslan av att vi börjar bli gamla. Inte bara äldre. Det är inte bara för att pannan har fått fåror som inte försvinner eller att somliga hårstrån faktiskt grånar i takt med att årstiderna löser av varandra. En mycket stor del handlar om att livet hela tiden fortsätter oavsett vad som händer. Det går på, skoningslöst eller i all vänlighet.

Det är så svårt att arbeta tillsammans med tiden när sömnlösheten går in i den fjärde veckan. I vanlig ordning blir jag mer arg på mig själv än på någonting annat. Så vill jag skylla ifrån mig och fråga hur det här kan vara mitt fel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar