onsdag 21 november 2012

att försöka.

Det är att göra planer om kvällen och sen ligga vaken till klockan fyra och hänga sig fast vid de där planerna. När alarmet går igång två timmar senare stänger fumliga fingrar av det och sover bort samma planer. Sover fyra timmar till och vaknar och vet att planerna är borta. Besvikelsen som kommer med det och känslan av att vilja köra ytterligare ett dygn i botten.

Det är att inte vara så hård mot sig själv och inse att det räcker att livet är det. Även om somligt går i stöpet så går det att göra om och göra rätt. Livet är inte avhängigt en morgon, fyra timmar. Inte heller är livet avhängigt boken jag ska ha läst till imorgon. De sidor som återstår lovar jag mig själv att skumma igenom innan kvällen och sen får det vara.

Det är att tillåta sig själv tid och utrymme. Borsta prestationerna från axlarna och tänka lite mer i termer av njutning. Vad gör mig glad? Alla de måsten och alla de hinder som gång på gång ställer sig i vägen kommer att fortsätta göra precis det. Därför borde kanske jag fokusera på vad som gör det lite mindre ansträngande att kliva över eller runt eller rakt igenom dem.

1 kommentar:

  1. Känner igen mig. Man får ge saker 80 % ibland. Det är ok. Kram

    SvaraRadera