onsdag 24 oktober 2012

söndagsnätter.

Han sitter tyst bredvid mig. Jag tittar ut över rummet, vänder mig mot honom och ler lite som för att understryka att det här inte är någon pinsam tystnad. Det är det inte. Jag vill snöra av mig kängorna, dra upp fötterna under mig, lägga huvudet på hans axel och handen på hans lår. Tyst.
Det lämpar sig kanske inte. Inte än.
Jag bryter tystnaden. Vi pratar om viktiga saker. Det gör mig glad eftersom det tar sådan tid att lära känna någon i detalj. Jag tänker att vi kanske inte borde vara tysta, därför. Jag tänker att jag vill veta allt. Otålig.
Vi blir tysta igen tillslut. Kängorna vid dörren och tryckknapparna i jeansskjortan som smattrar när de dras isär. Ett glas vatten. Tyst och stilla.
I mörkret, tystnaden och intimiteten får jag känslan av att vi har känt varandra mycket längre. Även om jag inte klär av mig så är han bland mina nerver, under min hud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar