fredag 26 oktober 2012

Saker man hinner tänka på under en trettio minuter lång promenad genom kall oktoberkväll:

2007, vi delar en flaska vin och röker cigaretter under hans mammas köksfläkt. Det känns som om det är första gången vi är ensamma tillsammans, men det är det förstås inte. Vi har träffats i en dryg månad och han skickar god natt-sms till mig de kvällar vi inte sover tillsammans i hans pojkrum på andra våningen. Men det är nog första gången vi är ensamma tillsammans på det sättet. Han berättar om hur det var när han var yngre och jag berättar om min familj. Det blir så tydligt när vi går och lägger oss att det är någonting som har hänt mellan oss. Förändringen är så uppenbar. Vi har börjat på riktigt.

Min farmor är vacker när hon skrattar. Hon är klok och konservativ och för mig är det ovant att se de två egenskaperna gå hand i hand. I hennes fall fungerar det. Våra åsikter spretar iväg åt olika håll, men i visst kan vi enas. När vi äter middag och dricker vin och skrattar tillsammans så tänker jag att vi både uppskattar ärligheten, men jag tänker också på allt hon aldrig kommer att få veta om mig. Ibland tror jag att hon kanske förstår ändå, men innerst inne vet jag att det inte fungerar så.

Hur långsamt det börjar när livet kommer emellan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar