tisdag 18 september 2012

Hösten.

Nu har den börjat. Jag är så glad att den har börjat. Det blir blött att cykla i hällregn och sedan blir det kallt att sitta i fuktiga kläder i en alldeles för sval läsesal på Centralbiblioteket, men det gör mig inte olycklig. Jag blir skamsen när jag känner mig dum och naiv på seminarium efter seminarium, men inte heller det gör mig olycklig för jag vet att jag lär mig lite för var dag som går.
Att för tillfället bo på nedervåningen i farmors stora tegelvilla gör mig varm i kroppen. Allting är sextiotal och sjuttiotal, färgexplosion, design och kvalitet. Vill jag så går jag en trappa upp och så pratar vi om kultur och dagen som varit. Hon är som hon är och jag är som jag är. Det finns egentligen ingen kravbild för vi har aldrig levt ihop förr och vi gör det knappt nu heller. Jag vet om att jag gör henne glad och hon gör mig glad.
Den här veckan har sju kvällar och jag har planerat för fyra eller fem av dem redan. Tidigare ikväll var jag på bokrelease och tillhörande diskussion (miljö och design - vilket i sig är ett eget inlägg), imorgon dricker jag öl med någon jag hoppas att jag kommer att trivas med, på torsdag kanske jag äter soppa, på fredag gör jag ingenting eller någonting, lördagen ägnas åt konstutställning och vin och på söndag är veckan nästan slut och vad jag gör då bryr jag mig inte så mycket om. Jag tycker om hur dagarna går, inte för att jag tvingar bort tiden, men för att jag fyller den med det som utvecklar mig.
Det här är ett nytt liv i en gammal stad och jag både förundras över och sörjer att människorna här inte vet någonting om mina senaste år. I slutänden är det viktigaste att jag vet allt om dem och att jag inte ångrar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar