söndag 27 maj 2012

sen efter fyllan

Dricker ur glaset, sväljer det sista i vinflaskan. Är full och därmed smart, ganska rolig, avslappnad på dansgolvet. Går mitt i natten och allt vi säger är rätt. Det är genomtänkt och sunt. Vi vet vad vi pratar om. Dessutom glömmer vi fort. Det är inte så jobbigt då. Inte särskilt tungt. Alls. Bakfyllan är förstås oundviklig. Vare sig den är fysisk, mental eller knappt märkbar. Jag svettas av gårdagens öl och önskar mig en ny. Funderar på när jag senast åt frukost tillsammans med någon. Ens blev bjuden på kaffe. Brygger mitt eget, tar en cigarett. Önskar lite, ganska mycket, viftar bort det. Kanske borde lyssna på Thåström igen.

lördag 26 maj 2012

det finns inget som säger att det här behöver ta slut

Maj '12

Att vara upptagen av livet i slutet av maj och att livet består till största del av solen, vinet, cigaretterna och människorna.

onsdag 23 maj 2012

för du är värd så himla mycket mer

hej självrespekten,

ska vi bli kompisar nu? bästisar, bundisar. hålla handen aldrig släppa taget i medvind och motvind tillsammans enade mot det där som inte är hjärtat, men absolut inte heller är hjärnan. du och jag mot fåfängan, begäret, behoven och kanske mest mot idiotin. jag förlorar utan dig, jag blir en blöt fläck på tröjärmen, en förgänglig fläck som förångas till ingenting inte ens ett moln på himlen inte ens en syresatt vind. herregud min livmoder krampar det värker jag måste kräkas snart.

hördu psyket,

egentligen är det helt fantastiskt. det är sommar ute. parkhänget och majsolen. ingenting är stressigt, åtminstone inte i sinnet även om verkligheten kanske är en annan. varför glömmer du det hela tiden - att det egentligen är helt fantastiskt. kom ihåg det då.

måndag 21 maj 2012

dessa dagar.

En balklänning och en värdighet som varar till gryningen. En park och en sol, cigaretter och en gammal bästa vän. Sommarvärme och uppsats som alldeles snart ska vara klar. Allting går långsamt nu, allting förutom tiden. Den rusar - springer, flyger, susar - förbi.

Vad jag önskar mig? Frihet. Trygghet. Beständighet. Äventyr. Att vara nykter en stund, men ändå lyckas se något annat än vad jag alltid ser, varje dag. Att behålla min integritet, men kanske inte för den sakens skull följa ensamheten in i evigheten. Att bli bekräftad på ett vis som ger mig något annat än studieskulder och ett ständigt krympande sparkonto.

Vad jag önskar mig? Maj. Alltid maj. Och juni.

lördag 19 maj 2012

and this world is just a process


Känns som allt jag har hört sedan jag var barn, men bara lite finslipat, lite bättre. Och som allt som är jämt.

torsdag 17 maj 2012

om just nu

1. att ha sett sig mätt på omgivningen och inte veta vad som bättre skulle glädja ögat och på så sätt även psyket. någon underlig känsla av att vara ungefär ok.

2. men ändå inte alls ok, för om ok är att orka stå på benen, men inte förstå meningen med det då ser jag ingen mening med att vara ok eller någonting för den delen. vet inte om det är hjärnan eller sanningen, men jag förstår bara inte vad som skulle kunna bidra med meningsfullhet.

3. vad som mer är meningslöst är det faktum att jag inte vill bry mig längre. försöker att inte bry mig längre. men i magen blir jag ledsen. inte ens arg. och ledsamheten är det dåliga svaret på en utebliven relation.

4. relationer som en framtidsutsikt. jag tror inte på det. jag kommer inte ens ihåg när jag senast faktiskt trodde på det. vad är lögner och hittepå och vad är faktiska känslor. och varför ska känslor få komma och bestämma. och varför skulle känslor skapa lösningar på det lilla problemet vid namn livet.

5. slutligen tanken att om det här inte är ok, om det här inte är bra varför gör jag ingenting åt det och återigen tillbaka på punkt två där jag inte vet vad jag ska göra åt det. kanske stänga av datorn och känna på världen utanför dessa fyra väggar. jag tror förstås inte att det finns där. vad skulle finnas där?

onsdag 16 maj 2012

bla

Det finns ingen logik eller sans och balans i vad man önskar sig och vad man får. Jag kan ha händerna fulla och ändå känna mig tom. Det är i vad jag gör fel och inte i hur. Att jag handlar, inte varför. Om fyra veckor skulle strykas från min kalender, om elva nätter och tjugo timmar aldrig skulle ha hänt. Det är ingen idé att börja räkna, siffrorna kan komma varifrån som helst. Vad det ytterst handlar om är att jag ser mig själv i spegeln och vill titta bort, att jag tvingar mig själv att öppna min mailkorg när jag helst av allt vill kasta datorn genom fönstret, att jag låser dörren bakom mig och går ner på stan med hjärtat på utsidan och pulsen i öronen, att jag inte förstår varför vardagen är ett ständigt projekt när det heter vardag. Jag vill inte ha någon hjälp och jag vill inte ha någon alls. Jag vill klara mig själv och jag vill vara själv. Jag vill vara utan det dåliga samvetet och rädslan. Jag vill inte såra någon och jag vill respektera mig själv.

lördag 12 maj 2012

och i afton dans.

I mellanlandet. Där mina plikter inte är någonting. Det regnar ibland. Regnar mer än vad det inte gör det. Maj kunde lika gärna varit juni. Juni kan när som helst bli oktober. Och november kan jag. Utan och innan. Längs med min ryggrad och i mina lungor. Men ännu maj.

Jag tror att jag träffade människor häromdagen. Rökte cigaretter, drack öl och sa nej. Om jag hade fått en dag till för varje gång jag sa nej. Jag undrar vem jag hade gett dem till. Oss kanske. Ibland känns det som om ondskan föds ur mina handflator, stiger upp genom den tjocka huden. Jag tycker att jag är ärlig. Är det någon annans fel då, då när jag är ärlig?

fredag 11 maj 2012

mellanland, inga drömmar
och regnet, solen, regnet
regnet regnet regnet,
för det har mest regnat nu.

mina händer skakar
och jag räknar, känner efter
och knät värker.

att idag inte leta efter en anledning att köpa en flaska vin på systemet är det mest mogna beslutet jag har tagit under de senaste två veckorna

tisdag 8 maj 2012

gbgregn

Magasinsgatan och i bröstet längtar jag efter Göteborgs sommargator. Kullersten och gröna parker. Håkan Hellström in i natten och cigaretter vid kanalen. Vi går innanför vallgraven och sedan utanför och han har sin hund i ett brunt koppel. Om vi går ner till operan kan vi fortsätta längs med bryggorna och sedan står vi under bron och ön är inte så långt borta egentligen. Hamnstad, hemstad, helvetesstad. I exil blir allt vackert.

måndag 7 maj 2012

alla mellanrum.

Och sen, när den kemiska ångesten börjat släppa taget om ett slitet psyke och solen gjort sitt, då känns det inte lika överjävligt längre. Lördagsnatten sköljdes som bort av diskmedel och ännu en nyans mörkare hud. Ofrånkomlig sitter dock den känslomässiga förvirringen längst ut i fingertopparna och alldeles under den hud som, svedd av solen, spänner över bröstkorgen. Över bröstet. Över brösten. Ett nej är ett nej och alltid ett nej, medan att kanske bara förblir ovisshet och en aldrig upphörande dragkamp mellan förnuftet och köttet.

söndag 6 maj 2012

nederlag.

Jag skulle behöva logga ur. Stänga av en stund. Åka härifrån. Lämna telefonen. Lämna datorn. Lämna penna, papper, böcker och kamera. Lämna musiken, gitarren, solglasögonen och sminket. Jag behöver skala av mig ett lager hud och om möjligt placera hjärnan i en låda någonstans och lämna även den. Jag har helt och hållet tappat omdömet.

torsdag 3 maj 2012

den senaste tiden

/...högstadieåren och de fjortonåriga klasskamraterna som solade solarium i stringtrosor och kysste sina pojkvänner. det var vad allt kretsade kring och i omklädningsrummet efter idrottslektionerna var sminkväskorna överfulla och kampen om eluttagen upphörde aldrig. jag ställer mig fortfarande frågan om hur de mådde under sminket och innanför push up-bhar. ryktesspridningen på högstadiet liknar ingenting som sker varken före eller efter de åren och tanken på att det är en oundviklig period i varje ung människas liv får det att krypa i min kropp.../

/...jag drömmer mardrömmar om natten, sover oroligt och alkoholpåverkat och innanför mina ögonlock får jag meddelanden som skulle kunna vara sanna. att vara kvinna är att vara kvinna är att vara kvinna och det är ofrånkomligt och omöjligt att få samma chanser som den manliga version av människan. ibland känner jag mig verkligen som skapad av mannens revben, för alltid i skuld, för alltid i skam. att för ovanlighetens skull hamna i överläge krävs distans och avsked och när jag inte vill ta ett steg tillbaka eller vända ryggen till blir det omöjligt att inte ligga på rygg som den underdåniga och krävande.../

/...om ytlighet och främst är jag ytlig och föraktar så många människor. kroppshat och självhat och vad är njutning när njutningen sitter i att ständigt vinna över sig själv eller över någon annan. så blir det sommarvärme och jag tänker att om solen bara får vila på min hud lite längre så kommer någonting att bli lite bättre. imorgon är det november igen och vad betyder det då. att åren aldrig slutar upprepa sig känner jag vid det här laget till och att ytligheten aldrig heller upphör, det vet jag också. ibland bearbetar jag, analyserar och försöker konstruktivt förändra vad jag ser eller hur jag ser, men sen i slutet när allting är tillbaka där det började så undrar jag om det har spelat någon roll. och vad tar jag med mig, vad för jag vidare.../

/trots allt gör solen mig lite lyckligare och alkoholen mig lite gladare, cigaretterna mig lite lugnare och maj mig lite mer ambivalent/

onsdag 2 maj 2012

en lång helg

Väntade in tomheten redan innan allting var över. Längtar efter mer eftersom flykten är så tacksam. Det är mycket tydligt att fingrarna sedan länge sitter fast i mörka lockar och att huvudet är låst vid tanken på en käklinje och någonting mer som jag inte förstår. Nu har det förstås hänt några gånger och jag vet förstås att det går över, tröttheten är ändå lite för påtaglig. Jag väntar på hoppet, på lika villkor, på förväntan och glädje. Har fått nog av osäkerhet och besvikelse.

Till det goda hör ändå förmiddagshångel, nya fräknar, världens bästa vän och vinet.


(Mest väntar jag på ärlighet.)