söndag 4 mars 2012

4

Sådan är ensamheten och så är det att sakna dig: den ligger som en sval bit av något lätt i min högerhand, mina gator blir smutsiga och jag tar aldrig samma väg hem längre. Jag inbillar mig att jag bär den varsamt, men sanningen är att det inte spelar någon roll. Det finns inga stengolv för den att slås sönder mot, bara smutsiga gator längs vilka jag bär den likt ett skört emaljägg i min hand. Sval mot handflatan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar