torsdag 8 december 2011

vill fly med bröstet.

Vi kan väl åka iväg någonstans nu, du och jag. Du kan stänga av mina tårkanaler och blåsa sval luft på mina kinder. Jag låter dig bestämma resemålet; Det spelar ingen roll om det blir isblå, östtyska industriområden eller sandfärgade, sydeuropeiska medeltidsgränder. Jag vill bara att vi åker iväg någonstans nu, du och jag. Känslan, när man lämnar Sverige. Den inbillade flykten eller den verkliga. Jag vill åt den förlösande strömmen i bröstet. Nu har jag gett dig mina händer så många gånger. De finns där framför dig och jag vill inte längre ha dem. De är dina att hålla, omöjliga att göra sig av med. Jag har klämt fingrarna i dörren, jag ser hur jag klämmer fingrarna. Allt kan inte vara gott. Det är som om det måste göra ont. Jag klämmer fingertopparna och knogarna och den stora muskeln. Det bara svider, som en retning, jag blöder aldrig. Nu åker vi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar