måndag 12 december 2011

ärligt. ärligt talat.

precis som du

Så fort jag tänker tanken att nu ska jag få det att bli bra då vänder det i halsen och min bröstkorg drar ihop sig likt en knytnäve (kursansvarig i skrivarkursen jag läste för ett par år sedan hade menat att en bröstkorg inte kan dra ihop sig så). Precis så känns det. MEN. Och jag menar det här: nu slutar jag älta vad jag tror mig ha gjort fel och varje hålla hand-minut jag har haft. Det må så vara att jag har kastat bort någonting väldigt bra, men det är inte ursprunget eller anledningen till någonting alls. Allt jag känner har sin början i vad fotografiet visar - mitt bröst. 

Halvvägs genom julkalendern snöar det utanför mitt fönster och inne luktar det sött av hyacint. Jag kan inte sova och är ledsen över hur den här hösten och vintern artat sig, men det är inte hans fel och med all cynism jag kan uppbåda hävdar jag att det snart gått över. Den kreativa kick jag just nu omfamnas av i och med min sömnlöshet ger mig direktiv och främst talar den om självrespekt. Jag har raderat fyra telefonnummer och läst skönlitterärt för första gången på veckor (Tikkanens Män kan inte våldtas). Jag måste hitta tillbaka, bara en liten bit på vägen, hur ont det än gör när jag tänker den tanken. Hur illamående jag än blir. (Ungefär här känner jag igen den milda manin som kommer i perioder.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar