måndag 7 november 2011

Kärleken, inte som jag minns den, men som den är.

Det tar sådan tid ibland. Att förstå vad det är som växer i bröstet. Kanske ett år. Kanske ett halvår. Plötsligt är det som om någon ritar ett diagram av allt kaos i huvudet och varje detalj blir glasklar. Varje detalj. Nu har jag ett diagram och jag har förklaringar, motiveringar och tydliga drömmar. Åtminstone på ett plan. Det är förstås för sent nu. Det tog ju sådan tid. Någonstans känns det ändå så mycket bättre. Trots att det är helt fruktansvärt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar