fredag 25 november 2011

det här är verkligen livet.

Tiden har rusat sedan september och det är en mardröm att vakna i slutet av november och förvänta sig en månad som enbart består av en siffra och inse att det istället snart bara är trettioen dagar kvar på det här året. Någon gång i början av tjugohundraelva önskade jag mig en fortsättning och nu känns allting mer som ett vakuum eller tusen avslut. Underligt nog så har ju livet just fortsatt. Dag för dag och månad för månad så har livet fortsatt och jag har skapat mycket av vad som är kvar idag. Det är varken fruktansvärt eller mardrömslikt det jag står inför nu, men att ha slumpat bort hela hösten känns ändå som en mardröm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar