tisdag 18 oktober 2011

vi kanske inte ska ses.

Kraków

Så, du kastar spindlarna över henne igen och låter dem krypa utmed hennes armar. Hon sitter bra där vid sjön, på stranden, med fötterna mot bryggkanten i vad som ser ut att vara en mycket obekväm ställning. Du tycker att hon sitter bra och låter de små, mörkbruna djuren hagla ner över hennes huvud och rygg. Ilska, obehag, illamående, trötthet, likgiltighet, saknad, avsmak - allt det du känner, det känner hon också. Är det bra så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar