onsdag 7 september 2011

oviljan.

Parbildning. Det regnar från alla håll i den här staden inatt och jag tar på mig tofflorna och gör varm choklad på mjölk, kakao och socker. Parbildning. Emellanåt tänker jag att jag borde promenera mer, men oftast kommer jag aldrig iväg. Parbildning. Jag har börjat skriva på min roman igen även om jag tycker att den är ointressant och saknar värde. Kanske exploderar den i mina händer, kanske lär jag känna den. Parbildning.

Varje dag får jag höra historier om middagsval, kompromisser och bekvämlighet. Jag berättar om någon jag inte känner som inte ens försökt hålla min hand. Mina ord känns mer som leriga, luftfyllda blåsor än förväntansfulla leenden. All distans är god just nu och jag vill inte behöva ta beslut igen. Det kommer att explodera i mina händer igen, men inte än. Det bästa är att det inte kommer att hända än.

(Lyssna på det här och det här.)

1 kommentar:

  1. jag hoppas att du lär känna romanen din. det är så fint det som du skriver.

    SvaraRadera