onsdag 3 augusti 2011

förvillande likt förbryllande nytt.

Självförvållade skakningar när jag skär sallad till morgondagens lunchlåda. Jag är expert på att trycka undan kroppsliga behov och står svettig, matt och svajande vid garderoben. Det förminskar mig till en fjortonåring, igen. Kontroll har så många olika ansikten och finner jag den någonstans så tar den över allt.

De pratar högt om honom och om hans ex och jag finner mig själv sittandes och inombords skaka på huvudet och sucka högt. Jag känner ingen längtan till honom, ta mig härifrån. Allt i min kropp (det jag inte kontrollerar) vill ha något lika friskt som vintervindar i december: Isande kyla mot kinderna och fuktigt hår som fryser i vinden.

I april eller juni visade jag med min kropp vad som hade hänt och vi skrattade åt hon som var förr. Skrattar bäst som skrattar sist, eller vad är det man säger, för jag är här igen. Hon är här igen. Härjandes och bestämmande, pekar med båda händerna och riktningen är enkel: Framåt, men först fyra steg tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar