onsdag 31 augusti 2011

då blir jag nykär.

I mitt huvud har jag bestämt mig för att använda ett gammalt och väl beprövat knep för att vakna ordentligt på morgonen och går därför, efter dagens första kopp svart kaffe, det som blivit den sedvanliga promenadsträckan den tiden på dygnet då de flesta är på väg till arbete, skola eller annan vardagsaktivitet. På vägen passerar jag alla de balkonger som alltid tycks vara tomma oavsett när på dygnet jag passerar, från en öppen dörr hörs ett spädbarn skrika. Vid nästa hus sitter en katt längst upp på sin trapp och tittar ut över gatan. Det är morgonsol och jag tänker på alla höstterminer som inletts just en sådan här dag. Mellanstadietider med broderad blus, men kanske främst högstadieklasser som luktar sött av parfym och starkt av hårvax.

måndag 29 augusti 2011

i mig.

Ungefär när du tär rakt igenom. Jag förstår ingenting.

fysik.

Du var så modig när du vågade hålla hennes hand och fastän dina ord ur telefonen slet ut mitt hjärta den där majkvällen så har jag inte kunnat göra annat än att vörda dig du ditt dina. Det blir så fel när jag vaknar och har drömt om dig då. Fem år, som om de aldrig existerat och du som vill kasta allt du någonsin haft för någonting du aldrig haft. Mitt huvud känner mig precis och till och med i drömmen tar jag två istället för en och går med oron över att såra den jag tycker mest om. Jag är uppenbart nervös.

söndag 28 augusti 2011

såhär:

du säger vad jag inte kan säga till dig, vad ska jag säga nu? Allting är ett monster i mitt huvud och jag blir ett monster i mig. Hetsar fram saker jag inte borde och egentligen vill jag sända fel signaler till rätt person, inte som nu: Konstiga signaler till vad som verkar vara helt fel person. Återigen ser jag en kedja runt din hals som jag avskyr och jag vill dra i den tills ditt ansikte är alldeles nära mitt och sen orkar jag inte låta dig lämna mig förrän jag säger åt dig att gå. Problemet ligger innanför dessa fyra ramar som har sin grund i icke-kärleken, icke-tilliten, icke-attraktionen och icke-orken. Det enda jag vill ha är personen som får mig att attraheras. Du är inte här. Jag orkar inte be dig.

lördag 27 augusti 2011

du är tillfällig.

repeat

Innanför mitt pannben är framtiden som en seg klump. Jag vet ingenting. Orden som når mig är de finaste på flera år. Så innerligt att kunna säga till någon. Jag kan inte svara. Väntar på stunden då jag tar mig i örat och sätter mig och skriver. Eller stunden då..


onsdag 24 augusti 2011

uppåt framåt.

Sommaren är tillbaka för vem vet hur länge och jag tänker gå och dricka kaffe med en fin vän och sen delta i grillaktiviteter senare ikväll. Kontentan är att jag ska njuta och inte oroa mig så mycket över vilka hjärtan jag eventuellt kan komma att trampa på i framtiden eller för den delen (och så mycket större) mitt eget hjärta som de där höstvindarna tycks ha penetrerat och grävt gångar i.

söndag 21 augusti 2011

baby steps.

hemma

Går de sex trapporna ner till tvättstugan, sedan upp och ner igen. Tvättar kläder som senast sågs på mig på västkustska gator i Göteborg. Kläder som, om de hade kunnat höra, lyssnade på Eldkvarn i onsdags och fick agera sittunderlag i Kungsparken i tisdags. Lägger upp byxor som är nya för sommaren och andra byxor som inhandlades för sju år sedan, precis i slutet av högstadiet. Borstar håret länge och ser hur det har blivit långt igen, tvättar min pyjamas för hand och hänger upp den på balkongen. Det är en vacker höstdag mer än en dag i slutet av sommaren och jag känner mig lite mer i fas med världen igen.

lördag 20 augusti 2011

kemikalier.

Oron som tar sig in, ända in, när jag går hem genom djupa vattenpölar och hällregn. Det är knappt så att jag orkar hålla blicken riktad framåt, jag vet inte om jag kan uppskatta det jag ser. Min rädsla för att bli olycklig i den här staden är påtaglig. Kanske handlar det bara om att jag återigen vill åt något större. En ny utmaning som får prestationskraven att fukta min panna och ångesten att pumpa blodet snabbare genom hjärtat.

torsdag 18 augusti 2011

att återvända.

17

Nu lämnar jag det här väldigt, väldigt vackra för livet i staden. Egentligen har jag längtat hela sommaren, samtidigt som jag för alltid kommer att längta tillbaka hit i perioder. Västkusten är det vackraste jag vet och den svenska sommaren är en kyss på kinden även när det rasar regn genom fjortongradig luft. Nu är det ändå dags att åka, tillbaka till mitt liv, mina vänner, mitt hem. I två veckor ska jag dricka rödvin och gå på utflykter, sedan börjar verkligheten igen.

måndag 15 augusti 2011

om en stund.

22

36

Det gör mig ingenting för jag vet att det kommer att bli så väldigt bra.

söndag 14 augusti 2011

trötthetssyndrom.

Det är tyst här för att det är tyst omkring mig. Jag räknar timmarna till framtiden eftersom jag inte tycker om den jag blir när jag är utan mening. Modern konst blir mitt tempel och rensar mitt huvud när tomheten gör mig ilsk. Mina fötter värker, självförakt och olust. För en stund behöver jag bli sedd.

måndag 8 augusti 2011

morgonkaffe när du vill.

Den goda kroppen bjuder på två timmars sömn natten innan min sista arbetsvecka. Det finns bättre sätt att börja en måndag på. Utan tvekan. Sömnbristen gör mig virrig och jag vill egentligen gå och lägga mig precis nu.

Sömnbristen får mig även att känna saker så mycket starkare än vad jag annars hade gjort. Jag längtar hem och vetskapen om att det är tio dagar kvar gör det inte lättare. Dessutom längtar jag ogenomtänkt efter mörkt hår och mjuka läppar, en tunn kropp och en ännu tunnare guldkedja. Gud så dumt vill jag säga till mig själv, men min hud svider av saknad och längtan. Det måste upphöra, men jag låter det inte. Bara en liten stund till ska jag låtsas att illusion är detsamma som verklighet.

söndag 7 augusti 2011

uppskattning.


I tio år har Sofia Serrano varit en av kvinnorna i mitt liv och när jag ser Penelope Cruz i rostbrun blus och jeans känns det inte alldeles fruktansvärt att hösten kommer, när som helst. Vanilla Sky är en av de filmer jag sett absolut flest gånger. Underligt nog.

lördag 6 augusti 2011

för vem får spänningshuvudvärk av ett fotografi?

14

Rastlösheten gnager mig i sidan och det kliar i mina tänder. Helt plötsligt får jag beundrarbrev och jag frågar mig själv vad det är frågan om. Jag tror inte på en sådan värld längre. När jag sist mötte någon som öste vackra ord över mig slutade det med att jag satt och längtade mig blå och han tog sitt förnuft till fånga och tog farväl. Min slutsats är att det aldrig är särskilt äkta och speciellt inte mitt i natten. Den obotliga romantikern väntar på nästa (och nästa igen och vältrar sig i utrymme och yta - i ensamhet).

onsdag 3 augusti 2011

förvillande likt förbryllande nytt.

Självförvållade skakningar när jag skär sallad till morgondagens lunchlåda. Jag är expert på att trycka undan kroppsliga behov och står svettig, matt och svajande vid garderoben. Det förminskar mig till en fjortonåring, igen. Kontroll har så många olika ansikten och finner jag den någonstans så tar den över allt.

De pratar högt om honom och om hans ex och jag finner mig själv sittandes och inombords skaka på huvudet och sucka högt. Jag känner ingen längtan till honom, ta mig härifrån. Allt i min kropp (det jag inte kontrollerar) vill ha något lika friskt som vintervindar i december: Isande kyla mot kinderna och fuktigt hår som fryser i vinden.

I april eller juni visade jag med min kropp vad som hade hänt och vi skrattade åt hon som var förr. Skrattar bäst som skrattar sist, eller vad är det man säger, för jag är här igen. Hon är här igen. Härjandes och bestämmande, pekar med båda händerna och riktningen är enkel: Framåt, men först fyra steg tillbaka.

måndag 1 augusti 2011

en känsla jag har.

30

Nu när jag fått energin åter har jag tröttnat på drömmen om dig. Jag tror att det finns en riktig någonstans. Något varmt och lugnt, spontant och fladdrande. En tältkamrat och främst någon att dela allt det här med. Vad jag önskar mig någon att dela allt det här med.

i pride-tider dessutom.




Jag tycker inte att man ska vara elak mot andra människor,
men idag undrar jag vilken uråldrig bit smutsig betong Johan Croneman lever under.
Texten ovan är tagen ur hans recension av filmen Kyss mig,
regisserad av Alexandra-Therese Keining.
Resten av recensionen finner ni HÄR.