tisdag 12 juli 2011

R.

Du kan inte se på mig sådär som om du redan glömt bort vem jag är när jag stått precis här hela kvällen. Jag tror inte ens att du vet om att dina blå bomullsbyxor slitits sönder precis nedanför knävecket eller att det hände när du reste dig från trästolen invid syrénbusken bakom huset. Nu har jag stirrat stint på dina nagelband i fler minuter än vad jag vill kännas vid och när jag tittar upp mot ditt ansikte ser du rakt igenom mig. Jag tror att jag blir galen bara vid tanken på att det inte är jag som orsakar ett något förkortat avstånd mellan dina ögonbryn. Hela ditt ansikte förvrids med några millimeter när du hör hennes namn och jag tror att jag blir galen nu.
För exakt fyra sekunder sedan hörde du en man i kortklippt hår och mörka jeans säga hennes namn och jag hörde honom också, men såg bara dig. Du hatar honom redan fastän du inte vet vem han är och svartsjukan klär dig inte. Din blick känns som åska ovanför mitt huvud, där den är riktad rakt mot honom och all svärta rinner ur dina porer. Det äckel som väller upp inom mig nu hotar att svämma över. Jag mår illa och funderar på om jag borde gå mot badrummet. Främst funderar jag på om du kommer att försvinna om jag går nu och om det kanske är lika bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar