fredag 8 juli 2011

i all sin enkelhet.

Jag kör bil och rättar till backspegeln lite och det blänker till. Med den lilla spaken undertill ändrar jag den till mörkerläge för en sekund. Det hugger till i hjärtat precis då. Någonting gammalt kommer tillbaka och tar sig in mellan mig och nackstödet för att smälla till mig i bakhuvudet. Jag vet inte vad det är, men tanken på att jag inte kört bil i mörker på länge får det att svida. Kanske tänker jag på långa bilresor över gränsen 2009. Jag kör vidare och tänker på vägen några minuter. Det slår mig att det fortfarande värker i bröstkorgen och jag sneglar på mitt eget ansikte i backspegeln och säger högt: - vad? vad är det som gör ont? är det att det inte är 2009 och du bor i norge? är det att det inte är 2007 och du är kär? vad? du vill inte bo i norge, du vill inte vara kär i honom. det är ingenting som gör ont, ingenting alls. sluta nu.
För en liten stund vill jag ha smärtan och värken, bara för att få återgå och vara som jag har varit. Man brukar skaka på huvudet åt de som väljer att må dåligt. Jag passade på att skaka på huvudet åt mig själv. Ibland är det så enkelt.

1 kommentar:

  1. du skriver fint. här ska jag läsa igen.

    tack för kommentaren! och precis. allt man borde göra är det man vill.

    SvaraRadera