torsdag 2 juni 2011

texter, juni.

Levrat blod och fukt. Det luktar järn och blöta fötter.
Jag vet att det är jag som luktar när jag ser mina fötter och de fuktiga strumporna. Han grät länge, mina strumpor blev blöta och jag ville slå honom. Gå därifrån och tvinga honom att resa sig upp och sluta gråta. Det var inte mitt fel, intalade jag mig själv. Han slog knogarna mot mattan och torkade sitt fuktiga, kladdiga ansikte mot mina fötter.

Blodet finns för att jag finns. För att jag är kvinna, för att jag har ytliga blodkärl i min näsa, för att jag är arg eller snubblar omkull, diskar trasiga glas eller river upp små sår i sömnen. Blod som blir svarta klumpar.

Jag ville verkligen slå honom i ett försök att inte slå mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar