lördag 4 juni 2011

mellan solsvedd hud och sena sms.

i maj

Någonstans får man ta sig själv i kragen och sluta anklaga, avsky och förkasta sitt eget jag. Till den punkten har jag nu kommit: Jag blir trött på mig själv när jag hela tiden glömmer av att jag bara kommer att leva det här livet och att det inte är värt att spotta sig själv i ansiktet över saker som i grund och botten är bra.

Att vara ärlig. Att försöka vara ärlig. Att försöka ge någonting en ärlig chans.

Det är en fin egenskap. Ett bra sätt att leva. Nu har jag gjort det igen - försökt, varit ärlig - och det slutade inte på bästa sätt, men jag ångrar det inte. Ingenting.

1 kommentar:

  1. jag tycker så mycket om den här bilden.
    sv: åh, roligt! det finns så mycket fint att fotografera här att man blir alldeles yr.

    SvaraRadera