lördag 25 juni 2011

jag slår mig själv i ansiktet och vet att det inte är jag som borde ha de slagen, jag spottar på mig själv när jag borde spotta på någon annan.

blå

Han var lång, hade vackra armar och skrattade mycket när jag träffade honom. Han var alltid ärlig och visade mig stor respekt, tog hand om mig även när han inte kunde. Jag var liten, mindre än nu, yngre än nu. Jag älskade honom väldigt, väldigt mycket.
Ännu är han lång, men jag tänker inte längre på hur hans armar ser ut eller om han skrattar. Det enda jag noterar är hur han gång på gång drar mig i smutsen. Ingen annan har utnyttjat mig så, ingen annan behandlar mig med sådan respektlöshet.
Jag vill säga att det krossar mitt hjärta, men jag kan inte ens gråta över det faktum att någon jag burit med mig i flera år gör så mot mig. Jag lovade mig själv för tre år sedan att aldrig bli likgiltig igen, men i det här fallet kan jag nog låta mig själv göra ett undantag. Du förtjänar inte mer och jag förtjänar mycket bättre än dig.


jag slår mig själv i ansiktet och vet att det inte är jag som borde ha de slagen, jag spottar på mig själv när jag borde spotta på någon annan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar