måndag 9 maj 2011

onyanserat.

Att sparka sig själv i magen genom att filtrera tomma ytor genom min smuts och vad som kommer ut på andra sidan är inte vackert inte ens i närheten. Jag hade gjort vad som helst för att inte vara som jag är när jag är precis som jag är utan ursäkter för min idioti. Klarar inte av att se huden läkt eller bröstet intakt när det spränger i varenda jävla nerv jag har utanpå och inuti. Kan jag kasta mig från balkongen eller skrika att fan jag älskar dig, nej jag älskar livet för mycket och dig för lite för att sluta andas sluta vara ärlig. Jag önskar att jag var ärligare inuti och inte bara utanpå. Gröten av gammal skit som samlats i mig och vägrar ta sig ur. Jag är trött på att vilja hålla händer och kyssa läppar och sen lägga mig ensam i min säng och drömma om någon annan jag varit, som om det var lättare då. Det var inte lättare då. Jag bara tror att livet var mer simpelt en sommar för fyra år sedan när jag hade hela kärleken utanpå min hud. Jag är trött på att inte låta mig själv ta vad livet ger mig. Hur ska jag sluta.


(Nu har jag lugnat mig.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar