tisdag 3 maj 2011

nej, förklara mig.

Kanske för att jag letar efter en far till mina kommande barn och en man att hålla hårt i handen resten av livet. Kanske för att jag nästan dog av brustet hjärta (ja, sådant händer) för snart tre år sedan. Kanske för att det inte är rätt. Kanske för att jag fortfarande tror att jag en gång till i livet ska känna marken försvinna under fötterna. Kanske för att jag inte längre kan lyssna till mig själv och tyda mina känslor.

Jag letar efter honom och jag dog nästan. Jag vet inte om det är rätt och jag tror aldrig att jag har kunnat förstå mig på sådant här. Jag vet bara att det finns någonting, någon, som ständigt surrar i mitt huvud. Jag vet bara att jag inte vet någonting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar