söndag 29 maj 2011

maj: 28.

Någon gång mellan natt och morgon, i samma säng, under samma täcke, berättar han saker som får mig att nästan gråta. Berättelser om sådant som inte får hända. Jag vill skölja bort allt som är elakt, trasigt och krångligt. Stanna kvar i det som inte gör ont: läpparna, tungan, händerna, nyckelben, len hud precis ovanför höfterna och tystnaden. Den som inte gör ont. Låta allting fastna där då fågelhjärtat slutar hamra så förtvivlat och en liten bit av hans kind dröjer sig kvar mot mina läppar. Det blir inte så, mellantimmarna tar slut och övergår i ofrånkomlig och regnig söndagsmorgon. Att hålla hårt hur länge som helst är omöjligt och tillslut tvingas jag stå i morgonrock i hallen, plocka upp tidningen från golvet och låsa dörren efter lördagen. Allting tar slut. Alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar