onsdag 6 april 2011

april är inte nog.

Det är vår. Jag köper cigaretter mer ofta igen och tror att livet kommer att bli fulländat bara jag får dricka den första utomhus-ölen. Det är inte sant. Det är sant att jag tror det, men det kommer inte att bli så. Jag har glömt hur våren känns. Jag har glömt hur det känns att känna någonting. Dramatiskt. Det är snarare motsatsen. Jag försöker pressa fram den första saven ur den första grönskan, men ingenting händer. Om jag skulle fortsätta med mina trötta metaforer skulle jag säga att tjälen inte tycks lossna. Så jag säger väl det; jag är fortfarande bottenfryst.

Allting börjar bli så fruktansvärt längesedan. Jag mår inte dåligt av tanken på att det är längesedan jag fick ta på mig studentmössan, längesedan jag studsade röda bollar framför mig på en asfalterad väg en sommarkväll i en annan del av det här landet, längesedan jag satt på en bänk omgiven av gravar och väntade på att få hålla hand, sova sked och vara kär med någon. Det enda som får mig att må dåligt är det faktum att jag saknar ett annat liv. Ett annat än det jag lever. Inte för att jag vantrivs med mitt liv, tvärt om så trivs jag mycket bra. Jag vill bara ha ett till. För att skilja arbetstimmar från vilan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar