tisdag 26 april 2011

aprildagar.

4

april

Förmiddagen doftar regn mot varm asfalt och körsbärsträden blommar. Jag kan se dig och le nu.

lördag 23 april 2011

då du blev den du var.

jag sitter på ett tåg i en ödslig vagn och det luktar lite dig om mig

Hejdå västkusten, göteborgskan, lilla familjen. Det är samma saker igen, men det blev bra ändå och jag är samma som jag var och dina läppar mot min kind. Samma som jag var. Tillbaka till livet som tar mig någonstans. Sanningsenligt.

tisdag 19 april 2011

april, vad du gör med mig.

Stenplattorna leder mig till tåget där jag ser någon jag känner igen, men inte orkar se. Ett år tidigare hade jag vinkat, men idag tittar jag bort och ler för mig själv och undrar varför vissa människor är sådana som aldrig försvinner. Jag kliver på tåget och ser en av de där förbannat vackra pojkarna med lockar som skulle räcka till ett helt kollektiv. Han väcks fyrtio minuter senare av en kvinna med luddigt vitt hår som pratar om Anna Karenina och frågar efter vägen till Kulturhuset. Han svarar med mjuk röst, de går av och jag ser deras ryggar försvinna vid perrongens slut.

Nästa tåg är ett X2000 tvärs igenom landet. Landet som är så vackert i mitten av april: Solnedgången spottar guld där himlen tar slut och alla kullarna är gröna och träden står som pedistaler mitt i en öken. Håkan (ja, fortfarande) sjunger och sjunger och sjunger och snart är jag i staden där jag föddes och andas luften som bär havet med sig. Så jag älskar livet eftersom det just nu är tre timmar på ett tåg.

påskgodis.

På tal om köttindustrin: Göteborgs-Posten verkar samhällsbildande och skriver om svin och löss i godis. Jag förutsätter att människor redan känner till det faktum att lösgodis inte är rakt igenom vegetabiliskt/kemiskt. Men kanske har jag fel?

måndag 18 april 2011

prickar.

fräknar


Fräknar är bland det absolut bästa som finns. Då går alla typer av studier bra. I solen. På balkongen.

torsdag 14 april 2011

en hyllning till våren.

Två bildrutor om timmar på balkongen
och ljusa kvällar.

sakta sakta

aprilkväll

Det måste värka något så fruktansvärt i träden utanför efter värmen som lockat dem idag. Än har de inte lossat sina knoppar, men nu har fräknarna letat sig fram ur vinterhuden och en svag solbränna ligger som en hinna över mitt bröst och mina armar. Det är nära nog och jag blir kär i det mesta. I honom och henne och solen, vinet och nuet.



onsdag 13 april 2011

vit skit.

Läser i ett några veckor gammalt nummer av Fokus om kokain - partydrogen, kändisdrogen, vardagsdrogen. Samtidigt lyssnar jag på Pluras Eldkvarn, som jag tycker så mycket om och tänker tillbaka på vinterkvällar i Oslo när människor jag bryr mig så mycket om snortade den vita drogen på smutsiga toaletter. Det är skit. Det är skit att säga att "det är ingen fara, det är som alkohol" och bli hysteriskt dansant. Det är skit att inte kunna bli hysteriskt dansant utan kokain och det är skit att försöka stå för att man bryter mot lagen och stödjer någonting som dagligen tar livet av människor.

Det verkar vara som de sa till oss på högstadiet: Knark är bajs. Jag önskar att alla förstod det.

måndag 11 april 2011

Babel.

Det känns märkligt att Babel blir ett program som handlar om köttindustri och -konsumtion. Inte för att jag tycker att det är ett ointressant ämne, men för att jag anser att det är fel forum. Jag förstår tanken och jag tycker att det är strålande att man måhända når en målgrupp som undviker eller på annat sätt vanligtvis slipper undan debatten om köttet, men jag ser inte på Babel för att fördjupa mig i köttindustrin. Jag ser på Babel för litteraturen.

Köttindustrin är en av mina hjärtefrågor. Litteraturen också. Saffran Foer är en sannerligen skicklig författare. Kombinationen kan mycket väl vara suverän, men den timma i veckan som ägnas åt ett populärvetenskapligt litteraturmagasin på bästa sändningstid borde vara just det också; ett litteraturmagasin.

vår & 17 år, eller 22, men vem räknar?

hej april

Mamma pratar om kulturvetarlugg och jag förstår inte, men det spelar ingen roll. Det enda jag tänker på är att detta blir sista fotot för i vår där mina fräknar ligger vilande under lager av novembersot och januarimörker. Alla städer blir våra drömmars stad i mitten av april när solen värmer i nacken och kaffet spills ut över en brygga täckt av damm och grus. Jag vill skrika att jag är så kär i dig! men vet inte till vem. Fortsätter Hellström-hetsen och dansar gatorna fram i nya tygskor och egentligen spelar det nog ingen roll hur gammal jag blir för jag tänker inte sluta hoppa jämfota. Älskade tid.

fredag 8 april 2011

april är kanske nog ändå.

En alldeles för trött mygga som förirrat sig till min balkong. Snön på kyrkogården har smält och plötsligt är vi där november tar fart igen, buketterna ligger som vore de nya och gravljusen har bara brunnit ner till hälften. Min kofta är från en sommar för flera år sedan och jag har på mig den när jag slänger sopor, den och ingenting över. Solen träffar mig i ögonen på vägen till skolan, jag har på mig min tunna jacka och vill dansa, men är sen och har inte tid. När jag går hem tänder jag en cigarett på kyrkogården och tänker att det är makabert, men jag gör det ändå och funderar på när jag ska tända de gravljus jag har hemma. Vattnar mina blommor, jag vet inte vad de heter, lyssnar på dansant Hellström och öppnar dörren till balkongen och vägrar stänga den.

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

torsdag 7 april 2011

hej april #1

Våren flyttar in även hos mig. Det kanske stormar lite utomhus.

onsdag 6 april 2011

april är inte nog.

Det är vår. Jag köper cigaretter mer ofta igen och tror att livet kommer att bli fulländat bara jag får dricka den första utomhus-ölen. Det är inte sant. Det är sant att jag tror det, men det kommer inte att bli så. Jag har glömt hur våren känns. Jag har glömt hur det känns att känna någonting. Dramatiskt. Det är snarare motsatsen. Jag försöker pressa fram den första saven ur den första grönskan, men ingenting händer. Om jag skulle fortsätta med mina trötta metaforer skulle jag säga att tjälen inte tycks lossna. Så jag säger väl det; jag är fortfarande bottenfryst.

Allting börjar bli så fruktansvärt längesedan. Jag mår inte dåligt av tanken på att det är längesedan jag fick ta på mig studentmössan, längesedan jag studsade röda bollar framför mig på en asfalterad väg en sommarkväll i en annan del av det här landet, längesedan jag satt på en bänk omgiven av gravar och väntade på att få hålla hand, sova sked och vara kär med någon. Det enda som får mig att må dåligt är det faktum att jag saknar ett annat liv. Ett annat än det jag lever. Inte för att jag vantrivs med mitt liv, tvärt om så trivs jag mycket bra. Jag vill bara ha ett till. För att skilja arbetstimmar från vilan.

tisdag 5 april 2011

tomma lördagar.

Vad jag kanske ville säga var:

Att vara trött på ensamheten då den stora ensamheten är helt självvald. Kanske inte ett aktivt val, men likväl en situation där man valt bort sällskap för att lyssna till sig själv, som det så vackert heter enligt alla världens floskler. Det kanske är orimligt, men inte omöjligt. Att välja bort, för att välja sig själv och ändå känna sig som det största tomrummet i världen. Att inte vilja följa med, men att inte heller vilja stanna kvar. Smit inte, för det svider. Smit, för det svider mindre. Ambivalensen i att vara någon som inte har hittat rätt. Det är livet. Varför förklarar jag det?

fistful of love.

åter

Bläddrade mig igenom decennier, futurism och feminism, under fler timmar än vad jag hade önskat för att komma hem och göra gammalt till nytt. Vinden är tom och ingenting är i ordning än. Idag var skorna tomma på strumpor och jag frös om fötterna, men det spelar ingen roll för jag tror att spindlarna kommer snart. Det enda som är äckligt med våren.

söndag 3 april 2011

förfluten tid.

blå

bal

höst

somliga perioder ger inte utrymme för vidare kreativa utsvävningar,
dock inte sagt att det inte vid andra tillfällen ägnas mer tid åt detsamma.
2009.

puls, kick, urladdning.

det är ganska tydligt,
lördagen 26e mars känns som igår.
men det är 8 dagar sedan.
nu har jag tid igen
och jag ska försöka komma ihåg det,
utnyttja det.


jag älskar det hektiska livet.
Humanioradagarna var det hektiska livet.