tisdag 5 april 2011

tomma lördagar.

Vad jag kanske ville säga var:

Att vara trött på ensamheten då den stora ensamheten är helt självvald. Kanske inte ett aktivt val, men likväl en situation där man valt bort sällskap för att lyssna till sig själv, som det så vackert heter enligt alla världens floskler. Det kanske är orimligt, men inte omöjligt. Att välja bort, för att välja sig själv och ändå känna sig som det största tomrummet i världen. Att inte vilja följa med, men att inte heller vilja stanna kvar. Smit inte, för det svider. Smit, för det svider mindre. Ambivalensen i att vara någon som inte har hittat rätt. Det är livet. Varför förklarar jag det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar