lördag 26 mars 2011

bara skrämmande.

jag lever bara för projektet,
vill inget annat
och tycker inte att det är tragiskt.

i dina ögon


när varje nej jag ger
är tyngre än de jag inte får.
alla återblickar
jag vill inte följa med,
men jag är förbannat trött på alla som går.
det finns inget romantiskt i att sitta på balkongen och röka cigaretter,
inte nu
och inte ensam.
som om idealism
lite tappar sin grogrund.
att önska er lycka
när allt är frågor omkring mig.
vad gör jag för min skull
& vad är för en framtid
utan drift?

onsdag 23 mars 2011

å.

jag tänker på kärlek. hur man ibland är sådär kär så man inte behöver kyssa någon på flera månader för att den man är kär i inte finns med läppar nära till hand och det inte finns någonting som mäter sig med hans läppar ändå. och hur man andra stunder bara är så kär i kärleken eller i känslan av kärlek att man desperat suger sig fast vid någon och kramar om hans kropp så att man nästan tror att han ska gå av och kysser så hårt och intensivt att just de sekunderna, den minuten, finns inget annat än två människor på hela jorden och det är jag och han. att känna någon i sina nerver, för även om någon professor skulle komma och säga att ingen någonsin kommer in i någon annans nerver så tror jag inte på det. ibland kryper de under huden på mig, männen. gud vad fint det är.

måndag 21 mars 2011

vardagspaus.

avbrott

mellan magkatarr och ommöblering, projektplanering och tentamen,
plötsligt teaterpaus och ordentlig frisyr.

fredag 18 mars 2011

-1-

13

det är som om jag vore femton år igen när han ber mig följa med honom hem och jag vänder i dörren för att skräcken sprider illamåendet i min strupe och jag är livrädd igen. livrädd för att känna någonting för någon som kanske inte är den han borde vara. så mycket enklare att stänga dörren igen och ta ett steg i taget hemåt och blodet som droppar på golvet.
jag blir aldrig äldre än att jag tänker att det är slutet på en era. inbillar mig gång på gång att man kan stänga dörrar till tiden, men det är fortfarande samma liv. ofrånkomligt samma liv och jag vill att det ska vara det. trots blodet, skräcken och korta, tunga ord från någon alldeles för vacker för mig.

ge mig ingen tid att tänka.

kulturell uppdatering.

Det är som om någonting har vaknat i mitt huvud. Inte en känsla, istället är det något mer konkret. En förändring. Jag tror att jag har gått från att vara en betraktare, till en kritisk deltagare. Det är fantastiskt intressant hur problemformuleringar och frågor formas i huvudet. Dessutom börjar jag känna att jag faktiskt kanske har lärt mig någonting det senaste året. Början till en kunskapsbank.

Det handlar om kultur givetvis, kultur och konsten. Att jag sömnlösa nätter formulerar politiska program ser jag som en parentes. Kulturen då:

Igår Ibsens Gengångare på stadsteatern - en klassisk, välskött uppsättning med kunniga skådespelare. Verkligen väl uppförd, men kanske inte så överraskande eller nytänkande.

Vad jag vill se: Gregory Crewdsons utställning In a lonely place som öppnar imorgon på Kulturhuset i hufvudstaden. Fotografierna skriker Edvard Hopper, jag tror det kan vara intressant.

onsdag 16 mars 2011

jag uteblir.

Det droppar från taken ner på tårna och när jag tar av mig skorna är strumporna mörka och blöta av tövatten. Sent om kvällen blinkar jag bort min mascara och tänker att snart är det fräknar som trillar ner på mina kinder. Du får luta din panna mot mina nackkotor för det är där spänningarna sitter och jag behöver någon som vilar bort dem när jag inte kan. Det är en cirkelrörelse av mycket som droppar där jag inte kan.

söndag 13 mars 2011

lördag 12 mars 2011

grizzly bear.

som absorberad av tanken på kärlek och det värker i hela kroppen. det har gjort det så himla länge nu och jag vet inte riktigt varför eller hur jag ska få det att sluta. allting sätter sig i hjärtat på mig och jag gråter över varje siren, varje människoöde. kärlek. och som för att bryta upp bröstbenet lite mer så ser jag blue valentine. (se den, för all ångest och all kärlek.) kanske är det våren.

på uppgång.

Försmak

lyssnar på Fanfarlo
det gjorde jag vid den här tiden förra året också
att det har gått ett år sedan förra våren - märkligt - men allt blir liksom ständigt bättre


nästan ständigt bättre

torsdag 10 mars 2011

Den senaste tiden

7

jag kom aldrig i närheten av bokrean, men gamla minnen kommer ändå upp till ytan. att vara sju år gammal och få följa med mamma och köpa böcker. böcker kan vara det bästa som finns.

--

februari är över. jag vet inte, jag tror inte februari är över förrän mars har kommit och mars har inte kommit förrän solen har kommit. nu räknar jag dagarna av flera anledningar. mest räknar jag ner mot tygskor.

--

black swan
kuslig, fina portman
klassisk, godkänd

--

doppar stortån i snön på balkongen och den smälter undan. står och tittar ut över staden och känner hur solen värmer mina bara armar lite grann. det är långtifrån vår, men vårvinter duger bra nu.

--

Konstiga minnesbilder: hela vägen hem, så fruktansvärt arg. kanske ett omen, en profetia om vad som komma skall. då maj. Nu mars: gruset krasar knäckebrödsaktigt under skosulorna igen, jag har haft obekväma skor i över sex timmar. beter mig som en idiot. om. och. om. igen. som om jag skulle vara någon.

--

revbenen är för trånga. tvåsamheten, men bara beskärda delar.

tisdag 8 mars 2011

våren, världen.

36

ibland går jag på grus istället för på is och vissa sträckor ser man de vita linjerna som skiljer cykelbana från promenadstråk. nu får ullkappan stå tillbaka för tunnare alternativ och i förmiddags hade solglasögon varit på sin plats. det börjar väl bli vår.

jag är trött.


(och ledsen och arg för att världen ser ut som den gör och vill aldrig mer höra att sådana känslor och tankar är bortslösad energi.)

kvinnor jag gillar.




eller jag gillar kvinnor,
främst de med stora hjärtan och ett jävlar anamma som heter duga.

de flesta gillar ju kvinnor,
men lik förbannat värderas vi inte jämställt.
synd att inte alla förstår.

antifeminism är sämst.

fredag 4 mars 2011

spår i mina händer.

1

du talar om något slags ansvar, men det är inte vad det handlar om. jag försöker kalla det för spår utav en annan tid, men inser att det är en tid som ligger för nära för att vara en annan. så mycket blod överallt och människor kommer kanske aldrig sluta fred. varför gör man ingenting åt det fast kanske ännu snarare varför gör man något åt det? blodet och kriget är överallt. i mina händer.

torsdag 3 mars 2011

bubblor.

20

det fortsatt starka inom mig driver mig till en och samma punkt och det märks för jag hänger kvar i ögon jag kanske inte riktigt är säker på att jag vill hänga kvar i. jag är besviken när jag går hem, men ändå nöjd för jag trivs med mig själv och kan sparka omkull saker på golvet och ingen säger till mig att ställa upp dem. men det är så mycket nu. framtiden, även om det är ett år kvar, skriker efter mig. jag tänker att jag älskar konsten, men jag hatar när den blir statisk och vill inte jobba med utställningar, jag vill jobba med filosofin och diskursen, diskussionerna. det är det enda jag vill göra. väcka nya tankar och främst provocera. jag vill provocera fram diskussioner om vår tid genom konsten. det är nog det enda jag vill. för jag brinner för politiken på sätt och vis och ibland undrar jag varför jag inte bara läste pol kand men man kan ju inte bara, eller klart man kan, men nej. den vägen tar jag på ett annat sätt i så fall. ett helt annat sätt. å vad jag ändå drivs av en annan sak.

onsdag 2 mars 2011

att vakna.


känner mig lite tillbaka på fötterna när kaffet inte svider i min mage
och jag lyckas dricka det innan klockan åtta.
det finns en värld utanför sängen igen och sömnen förstör inte mina dagar
dessutom vaknade jag med solen i ögonen. å!

mars dag två
snart så, alldeles snart.